Four Corners
Om man beställer två stora öl, då får man två stora öl. Varför lär man sig aldrig! Nu blev det iochförsig inget problem, det löste sig. Men annars är det ju självklart att de olika storlekarna på tex Starbucks är stor, större eller störst. Vi brukar ta en liten och dela!
Nu sitter vi på ett lokalt bryggeri i Cortez och sammanfattar dagen. Jens köper en tröja för vi gillar bryggeriets symbol, samma som jag köpt ett halsband med i Monument valley. Det är Hopi indianernas medicinman -Kokopelli. Kul snubbe.
Vi vaknade i Mexican Hat och beslutade att köra igenom Monument valley en gång till.... Det är en härlig vy att para passera på stora vägen. I backen är det alltid - oavsett tidpunkt - en folksamling. Jag hängde på ett gäng ungdomar som illustrerade platsen på ett fint sätt. Tack!
Vi har passerat gränsen mellan Utah och Arizona några gånger när vi flängt fram och tillbaka. Lite knepigt - man får ju skruva klockan en timma också!!! (fast det bryr man sig inte, de körde Utah tid i Monument valley)
Vi är i ett indianreservat och jag är inte imponerad. Tänk vad mycket bättre de hade kunnat va. Samma sak i Monument valley Navajo Tribal Park. Har inga fördomar men servicekänslan är rätt låg hos många. Dom hade kunnat kränga mycket mer tilll turister om de ändrat attityd litegrann.
Så här ser den normala bostaden ut.
Ett skämt är att om en Redneck klipper gräset så hittar han en bil. Ja, det stämmer säkert ofta. Speciellt här i indianområden så verkar det inte vara vanligt att sälja eller skrota bilar. Man köper en ny och ställer undan den gamla. Man ställer den jämte sitt ruckel till hus / barack, fyra fem bilar per barack - inga problem.
Vi kör genom ett platt landskap, men det är grönt och horisonten förändras hela tiden. Det låter kanske konstigt men det blir inte tråkigt. Inte alls som vägen till Jönköping-
Vi kommer till Four Corner. Enda stället i USA där fyra delstater möts, man har ju liksom använt linjalen när man ritade gränserna. Arizona, New Mexico, Utah, Colorado.
Runt innergården stod alla sura indianer med sina pärlor och pottor. Jens ville köpa en T-shirt av en dam som surt gnällt på mig när jag tog kortet nedan. Jag fick minsan inte ta kort på hennes tröjor. Jag tog kort på killen med Racconmössa - men det kunde jag ju inte säga. Jens erbjöd sig att köpa en av hennes tröjor - men hon hade inte växel. Så det blev ingen affär.
Man säger att svensken är ett köande folk - fel fel fel. Dom bor här.
Vi anlände till Cortez och smet inom Visitor Center - en jättemysig dam hjälpte oss med kartor och allt. Hon belv lycklig över att vi var Svenskar - hon var svenskättling både från mor och far. Men hon visste inte från vilken del av Sverige! där fick hon hemläxa - ta reda på det.
Hur som helts blev Mesa Verde vårt nästa mål.
Vi har kört jättelångt i längd, men det hade varit rätt intressant att veta hur många höjdmeter vi förflyttat oss i. Det är inte få kan jag säga. Och idag ökade vi antalet med många siffror.
Och här valde detta folket att slå ner sina bopinnar för ca 800 år sedan. Dom hade långt till puben i stan.
Guidad visning i Cliff Palace, här hade dom det säkert rätt bra - högt uppe på toppen av berget.
Men den normalfete amerikanen hade knappt fixat denna tripp. Högt upp i tunn luft, bäftar som en kamel. Trappor, stegar och smala gångar mellan klippblock.
Men vi fixade en dag till, även om det var nära det blev Rodeo igen..... stora evenemanget i Cortez denna helgen. Vi sitter istället på bryggeriet och dricker öl ihop med Kokopelli.
