Från Salt Lake City till Moab
Vi lämnar Salt Lake City som kanske inte var så dumt ändå. Men stan är stor, det är enorm yta.
Vårt första mål är Timpanogos grottor strax utanför Salt Lake City. Det var högt och gå innan vi kunde gå igenom grottan. Men det är häftigt. Här kom man så nära alla konstiga formationer inne i grottan. Men vägen upp var minst lika spännande.
Sen rullade vi igenom ett lanskap som aldrig blir tråkigt. Vi sitter som fågelholkar och huvet snurrar runt på alla håll när vi kör. Vi undviker stora vägar så långt det är möjligt - utan att det blir för långa omvägar. Vi kommre igenom bostadsområden för fint folk, för fattigt folk, industiområden och områden som inte går att beskriva.
Bara att kolla på folks trädgårdar och olika dekorationer är kul, allt från skrot, skräp och statyer i en salig röra. Sen är det inga problem - vi klipper gräset runt skrotet - och figuren vid ytterdörren är kitchig!!!!
Varierande landskap är bara förnamnet. Även om många sträckor ser ut så här....
Så finns det alltid något att titta på. Plötsligt dyker det upp en sån här.
Varför har vi inte sånt utmed 585:an! och ja, natuligtvis stannade vi och handla. En buffel och en Elk.
Vid sextiden är vi framme i Moab, hittar motellet och turistbyrån. Sen tar vi en snabb runda upp mot Slickrock och hittar Lions Back. Den var avstängd för trafik och campare, helt ok. Jag vill knappt gå upp.
Solnedgången är häftig, slickrocken är häftigare, och här är stora ytor där folk kör, cyklar och tältar överallt.
Klockan är nio, vi är vrålhungriga. Hittar en god stek och beställer inte ölet som heter nåt på IPA. Det betyder Indian Pale Ale och är bittert. Vi kör på Dead Horse istället.
Nu är vi mätta och trötta och har tre nätter här i Moab. Jens ligger och kollar jeepturer - får se vad som händer i morgon.