Maroon Bells, Aspen
Känner ni igen var jag sitter och badar fötterna?
Pusslet är lite enklare idag när berget inte speglar sig och blir dubbelt, och domdär blå bitarna i himlen dom är ju värst. Motivet Marroon Bells i Aspen...... har nog många svurit över.
Kan tillägga att här var det ingen Hot Spring... det var svinkallt. Senaste tre nätterna har det snöat på topparna och vi snackar smältvatten här.
Men Maroon Bells var eftermiddagens höjdpunkt. Dagen började i Gunnison där antalet cyklister fomrilgen gått överstyr. Det kommer långtradare och tar deras packning, dom har belägrat hela stan..... och nu skall dom iväg. Samma väg som vi ska....!
Laholms sexdagars kan ju slänga sig i väggen, här var tusentals. Alla storlekar, former, hastigheter och stilar. Men vägrenen är ju ordentligt tilltagen och tur var väl det.
Vid Crested Butte har cyklisterna ett stort uppsamlingsläger och vart dom tar vägen sedan har jag ingen aning om, för det kändes lite som dead end. Vi fortsätter men nu på grusväg.
Lite Osbecks bokskogar-känsla, Men här är det asparna som slår ut. Det är fint, alla möjliga olika gröna nyanser. Raka, höga och ibland tjocka stammar. Asp - vi är påväg mot Aspen.
Och bäver,,,,,, dammar och avbetna träd överallt.
Känns som jag har tagit denna bilden innan. Det blir många mil grusväg idag, tar lite längre tid för vi kör långsamt och stannar ofta.
Spegelblankt vatten och bergstoppar som blir dubbla, Där till vänster är det McClure Pass som vi naturligtvis skall över innan vi är framme. Ni får borste från att vattnet är brunt. Jag har förstått på denna resan att vatten kan ha väldigt många olika färger.
Här pågår mycket vägarbete och det är klart säsongen är kort på vissa av vägarna och vinterns skador är nog ofta rätt påtagliga. Här är det ett beläggningståg som är flera hundra meter långt, vi har kört förbi mer än hälften innan jag får upp kameran. Flera ekipage eftervarandra.... ingan aning om vad eller hur. Såg ut som fräsning i flera steg och uppvärmning och nyläggning.... i ett. Vilken cirkus.
Tanken var oroligt tom innan vi kom tillbaka till civilisationen och en bensinmack. Och Jens hittar äntligen sina vanliga donuts med bara socker. Ingen massa konstig glasyr och strössel. Men citygross leder nog ändå.
Vi bor inte inne i Aspen, kändes liksom inte riktigt som vi matchade klientelet. Vi bor i Snowmass Village, ett vinterkomplex med bättre liftsystem än Aspen. Men det har vi ju ingen nytta av idag, det är varmt och för engångsskull har det ordinarie "afternoon shower" inte kommit.
Annars är regeln att så här tidigt på sommaren när luftfuktigheten är hög så börjar det regna när det når 80 farenheight. Så blev det inte idag, det börjar torka upp.
På kvällen ger vi oss in till Aspen, lyxigt. Japp. Vi missar mat och vinfestivalen, missar och missar, vi skiter i den. Vi äter och dricker, jag dricker vin och mojito, Jens dricker iste - han skall ju köra!
Backarna ligger öde och liften står still, men finkklädda välkammade gossar finns här gott om. Gucci butiken gick vi aldrig in i, jag fyller ju inte år idag - som tur är.