Vi vänder....
Nä, skojar bara. Det var Forrest Gump som vände här...... vi fortsätter.
Men dagen började inte här! Vi vaknade i Blanding, en lite lagom tråkig by i mitten av landet. Vi visste inte riktigt hur vi skulle lägga upp dagen och letade därför efter ett Visitor Center. Grannbyn hade ett som vi gled in på - visade sig vara en fullträff.
Bluff Fort -en sprillans ny hembygdsgård / visitor center. Och en hel stab av pensionerade eldsjälar som stod och väntade på mig när jag förvillat kom innanför dörren. Hela jag utrstålade "förvirrad turist" och en man modell större insåg direkt min nöd. How can i help?
Helt underbart, jättetrevlig, proffsigt och infomativt i helt nybyggda lokaler. Han visade oss tre korta jättebra filmer - satt själv med hela tiden. Pratade och berättade. Det blev en historielektion som heter duga. Men jag är imponerad.
Det handlade om ett gäng nybyggare - mormoner - som på en Söndagsgudtjänst i Escalante fick reda på att de var utsedda att flytta och utöka mormonernas område - ett befolka en ny del av landet. Den nya delen låg ca sex veckors resa österut, vid en sandbank vid San José River.
Det blev ett äventyr ingen räknat med och deras resa med ca 200 personer ett 80tal vagnar, gamla unga barn och djur. Det tog sex månader att ta sig fram i terrängen - utan vägar. Hole in the rock, var en passage som dom tog sig igenom. Intressant. Och det var ju inte så länge sedan. Vår engagerade guide mr Bartons farfar var med och hans cabin fanns på området. De flesta familjer som var med, har släktingar som bor kvar.
Dom var stolta över sin lilla by - som döptes till Bluff. (dom kände sig nog allt lite lurade ändå)
Mr Barton föreslog sedan program för resten av dagen.
Först lite petroglyfer nere vid sandbanken - check på det.
Sen skulle vi köra inom "The valley of the gods" ett litet monument valley. Men på vägen låg ett oljefilter och spår efter bilen - den motorn skar nog. (Här har regnat, och när här regnar så snackar vi störtflod - av brun sörja) Vi hoppade över det momentet och körde vidare till nästa tips.
Det var Moki dugway. En stor vanlig väg blev plötsligt en väldigt slingrig väg upp för en vägg. Ca 7 miles, sen var det vanlig väg igen. Terrängen är lite jobbig här....detta är också en rest sedan man hackade fram vägar i mitten av 1800 talet. År det inte ett berg, en flod, en canyon eller otillgänglig terräng så är det något annat som stör möjligheten att bygga gena vägar.
Vi lever i bilen, har ni kanske redan fattat. Så här ser vardagsrummet ut! Observera att Jens också köpt hatt idag. Raccon mössa inköpt i Bluff Fort.
Några kilometer bort låg Gooseneck, San José River gör tre säna här böjar på raken. Av brun sörja eftersom det har varit flod i bergen efter regnet.
Såna här gillar vi, tvärnit och ut och gapa. Hur blir den kvar. Detta är alltså den Mexikanska hatten.
Sen gled vi vidare mot Monument Valley, nån halvtimme söderut. Häftig entre.
Det är ett relativt litet område och det är Navajo indianernas mark, de äger marken och släpper in turister på en lotsad bana i "parken",
Sol på ena sidan men molnen är tunga på andra sidan. Detta regn kommer sakta mot oss. Och det är grusväg vi kör på. Eller grus och grus - det är röd sand som blir lera när den blir blöt.
och den blev blöt, Vår Toyota har nu varit ren - skitig - ren - skitig - ren och nu skitig igen. Vi tar oss sakta mot parkens slutstation. Men hela rundan var 17 miles - så det är bara att hänga på. Vägen blir värre och värre.
Plötsligt är det stopp. Turisterna flockar sig - vem skall våga köra igenom först.
Men efter regn kommer regnbåge, sol igen. Livet leker och alla är glada. Vi parkerar vår fruktansvärt skitiga, rödaktigt lerkladdiga bil och går in och äter. Det blev kålsoppa, men istället för kål var det grön chili.
Hat Rock Inn, i Mexican Hat (som jag var lite rädd för standaden) visade sig vara ett toppen ställe, med utsikt mot floden - den chokladsås färgade.
Men naturligtvis finns det en trevlig sida också - men vattnet var kallt och stolarna blöta.
